''Förlossningsberättelse'' ?
Godkväll
Sitter här och tänker på massa dumma tankar och är allmänt trött på saker och ting för tillfället. Så tänkte att jag kan ju lika gärna ta min ''förlossningberättelse'' nu då. Tappade ju minnet så kommer inte ihåg nånting. Men berättar utifrån det dom berättat och det jag läst i journalen.
Jag fick ju så mycket vatten i kroppen under graviditeten så har vart rätt stor under nästan hela perioden. Men runt vecka 25 blev det bara mer och mer. I vecka 30 såg jag ut som en sumobrottare och kunde knappt gå eller röra mig för jag var så svullen. Vägde runt 70 kilo då. 49 innan jag blev gravid. Vi åkte på semester i vecka 32, när jag kom hem var jag så slut så orkade inte med nånting. Så en vecka senare fick jag gå till min barnmorska och fråga lite, blev samma dag akut inlagd på näl, vägde då 75 (!) Hade en ovanlig havandeskapsförgiftning. Den 14/7. Min son var beräknad att kika ut den 22/8. Kommer inte ihåg mycket från tiden på näl innan han föddes heller, kommer ihåg att jag kollade på änglagård. Men simon var tydligen med där någon dag, barnets pappa. Och en annan dag var min bror, kusin och hans tjej där och besökte mig. Jag hade jätte högt blodtryck, dom var inne varann timma, även på natten och kollade det och fick sitta med en sån där grejsimojs runt magen så vi hörde att neo mådde bra där inne. Mamma har berättat att jag ringde henne natten till den 17:de då jag hade rejäl huvudvärk och skulle få någon sorts morfinlikande tablett. Hon sa att jag inte skulle ta tabletten då jag var tvungen att känna hur illa värken var hela tiden. Men jag hade tydligen proppat i mig den ändå..
Den enda natten dom inte var inne och kollade till mig var den natten. Inte en enda gång efter kl 24.00. 06.30 kommer dom in på morgon och hittar mig då i en kraftig långvarig kramp på golvet. På mage!.. Hade krampat en lång tid innan dom hittade mig. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men gick in i tre kramper till efter det. Då neos hjärtljud försvann inuti min mage fick dom söva mig och göra akut kejsarsnitt. Neo kom ut till världen kl 09.53, vägde 3125 g och var 47 cm lång. Mamma hann ner till näl innan som snittade mig så hon var med hela tiden. Neos hjärtljud kom igång fort efter det, men då försvann mina. Var då borta en stund men dom fick även igång mina efter ett litet tag. Neos försvann yttligare en gång...Men kom tillbaka! Men min älskade skrutt var helt frisk. Även fast han kom ut nästan sex fulla veckor för tidigt. Simon berättade att han fick ligga i kuvös en liten liten stund därför att det är så vanligt med gulsot. Simon kom ner strax efter tror jag. Hela den dagen var jag helt medvetslös.
Jag vaknade upp ett par gånger dagen efter, bara öppnade ögon. Kommer ihåg en utav gångerna. Såg bara min pappas ansikte sen blev det svart igen. Jag låg ju då på intensiven med massa slangar och blodpåsar mm så en annan gång jag vaknade upp så kom dom upp med neo, han låg ju på 34an. Dom förklarade då att det var min son men förstog ingenting. Då jag inte kunde röra mig så visste jag inte att magen var borta, så trodde att han var kvar där och att jag snart skulle föda. Började känna efter magen någon dag efter och märkte då att den inte var kvar, fjärde dagen förstog jag att neo var min underbara son. Då fick dom komma upp med honom och lade han på mitt bröst, vilken känsla. Min lilla bebis!
Vet inte riktigt hur länge jag låg där men senare fick jag och simon ett eget rum, skönt! Neo fick fortfarande ligga kvar på 34an :( då han matades med sond. Simon var mycket där nere och pysslade om honom. Jag fick byta rum efter ett tag och fick då dubbelrum...Då fick neo bo uppe med mig :D Tror att jag kunde pumpa ut egen mat till honom då.
Hade fortfarande högt blodtryck efter allt så fick stanna där i nästan tre veckor. Usch, saknar verkligen inte tiden där!
Underbart när vi väl fick åka hem. Men då blev ju såklart snittet infekterat så fick öppna och tömma det två gånger. Aj.
Känns helt sjukt att det blev såhär, sitter och läser andras mammabloggar när dom skriver förlossningsberättelser och blir jätte ledsen för jag vill också ha upplevt det, veta att jag klarat av att fött mitt barn normalt! Få krama om och känna närheten av min son så fort han kommit ut. Kunna spendera den första tiden tillsammans med honom. Men så blev det inte. Fick aldrig uppleva den känslan.
Men har därimot fått uppleva känslan att vara ett ögonblick ifrån att förlora sitt barn. Och att överleva själv. Det var så jävla nära..! Vad fan skulle jag gjort om jag hade förlorat honom.. Usch fyfan. Är så lycklig och sååå otroligt tacksam varje dag varje timma varje sekund, hela tiden över att du finns kvar här hos oss ♥ Skulle aldrig klarat detta utan dig.
200 männsikor i världen får sånt här under ett år och det är några ynkans procent som lyckas överleva. Tänk att man var en av dom!
Neo Hultgren Josefsson
Du är det absolut bästa som hänt mig!
Mamma älskar dig
Sitter här och tänker på massa dumma tankar och är allmänt trött på saker och ting för tillfället. Så tänkte att jag kan ju lika gärna ta min ''förlossningberättelse'' nu då. Tappade ju minnet så kommer inte ihåg nånting. Men berättar utifrån det dom berättat och det jag läst i journalen.
Jag fick ju så mycket vatten i kroppen under graviditeten så har vart rätt stor under nästan hela perioden. Men runt vecka 25 blev det bara mer och mer. I vecka 30 såg jag ut som en sumobrottare och kunde knappt gå eller röra mig för jag var så svullen. Vägde runt 70 kilo då. 49 innan jag blev gravid. Vi åkte på semester i vecka 32, när jag kom hem var jag så slut så orkade inte med nånting. Så en vecka senare fick jag gå till min barnmorska och fråga lite, blev samma dag akut inlagd på näl, vägde då 75 (!) Hade en ovanlig havandeskapsförgiftning. Den 14/7. Min son var beräknad att kika ut den 22/8. Kommer inte ihåg mycket från tiden på näl innan han föddes heller, kommer ihåg att jag kollade på änglagård. Men simon var tydligen med där någon dag, barnets pappa. Och en annan dag var min bror, kusin och hans tjej där och besökte mig. Jag hade jätte högt blodtryck, dom var inne varann timma, även på natten och kollade det och fick sitta med en sån där grejsimojs runt magen så vi hörde att neo mådde bra där inne. Mamma har berättat att jag ringde henne natten till den 17:de då jag hade rejäl huvudvärk och skulle få någon sorts morfinlikande tablett. Hon sa att jag inte skulle ta tabletten då jag var tvungen att känna hur illa värken var hela tiden. Men jag hade tydligen proppat i mig den ändå..
Den enda natten dom inte var inne och kollade till mig var den natten. Inte en enda gång efter kl 24.00. 06.30 kommer dom in på morgon och hittar mig då i en kraftig långvarig kramp på golvet. På mage!.. Hade krampat en lång tid innan dom hittade mig. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, men gick in i tre kramper till efter det. Då neos hjärtljud försvann inuti min mage fick dom söva mig och göra akut kejsarsnitt. Neo kom ut till världen kl 09.53, vägde 3125 g och var 47 cm lång. Mamma hann ner till näl innan som snittade mig så hon var med hela tiden. Neos hjärtljud kom igång fort efter det, men då försvann mina. Var då borta en stund men dom fick även igång mina efter ett litet tag. Neos försvann yttligare en gång...Men kom tillbaka! Men min älskade skrutt var helt frisk. Även fast han kom ut nästan sex fulla veckor för tidigt. Simon berättade att han fick ligga i kuvös en liten liten stund därför att det är så vanligt med gulsot. Simon kom ner strax efter tror jag. Hela den dagen var jag helt medvetslös.
Jag vaknade upp ett par gånger dagen efter, bara öppnade ögon. Kommer ihåg en utav gångerna. Såg bara min pappas ansikte sen blev det svart igen. Jag låg ju då på intensiven med massa slangar och blodpåsar mm så en annan gång jag vaknade upp så kom dom upp med neo, han låg ju på 34an. Dom förklarade då att det var min son men förstog ingenting. Då jag inte kunde röra mig så visste jag inte att magen var borta, så trodde att han var kvar där och att jag snart skulle föda. Började känna efter magen någon dag efter och märkte då att den inte var kvar, fjärde dagen förstog jag att neo var min underbara son. Då fick dom komma upp med honom och lade han på mitt bröst, vilken känsla. Min lilla bebis!
Vet inte riktigt hur länge jag låg där men senare fick jag och simon ett eget rum, skönt! Neo fick fortfarande ligga kvar på 34an :( då han matades med sond. Simon var mycket där nere och pysslade om honom. Jag fick byta rum efter ett tag och fick då dubbelrum...Då fick neo bo uppe med mig :D Tror att jag kunde pumpa ut egen mat till honom då.
Hade fortfarande högt blodtryck efter allt så fick stanna där i nästan tre veckor. Usch, saknar verkligen inte tiden där!
Underbart när vi väl fick åka hem. Men då blev ju såklart snittet infekterat så fick öppna och tömma det två gånger. Aj.
Känns helt sjukt att det blev såhär, sitter och läser andras mammabloggar när dom skriver förlossningsberättelser och blir jätte ledsen för jag vill också ha upplevt det, veta att jag klarat av att fött mitt barn normalt! Få krama om och känna närheten av min son så fort han kommit ut. Kunna spendera den första tiden tillsammans med honom. Men så blev det inte. Fick aldrig uppleva den känslan.
Men har därimot fått uppleva känslan att vara ett ögonblick ifrån att förlora sitt barn. Och att överleva själv. Det var så jävla nära..! Vad fan skulle jag gjort om jag hade förlorat honom.. Usch fyfan. Är så lycklig och sååå otroligt tacksam varje dag varje timma varje sekund, hela tiden över att du finns kvar här hos oss ♥ Skulle aldrig klarat detta utan dig.
200 männsikor i världen får sånt här under ett år och det är några ynkans procent som lyckas överleva. Tänk att man var en av dom!
Neo Hultgren Josefsson
Du är det absolut bästa som hänt mig!
Mamma älskar dig
Kommentarer
Trackback
